Kalllaserterapi Kiropraktik

① Effekterna av laserterapi är fotokemiska. Fotoner kommer in i vävnaden och absorberas i cellens mitokondrier och vid cellmembranet av kromoforer. Dessa kromoforer är fotosensibilisatorer som genererar reaktiva syrearter efter bestrålning och därigenom påverkar cellulära redoxtillstånd och den mitokondriella andningskedjan. Inom mitokondrierna omvandlas den fotoniska energin till elektromagnetisk energi i form av molekylära bindningar i ATP (Adenosintrifosfat). För att interagera med den levande cellen måste laserljus absorberas av intracellulära kromoforer. Cellmembranpermeabiliteten ökar, vilket gör att fysiologiska förändringar uppstår. Dessa fysiologiska förändringar påverkar makrofager, fibroblaster, endotelceller, mastceller, bradykinin och nervledningshastigheter. De kliniska och fysiologiska effekterna erhålls genom det sätt på vilket vävnader absorberar laserstrålning.
②Denna vävnadsabsorption beror på våglängden på själva strålen och kraften för att säkerställa att laserenergin når målvävnaden på de nödvändiga kliniska nivåerna. Den felaktiga våglängden för laserljus skulle inte tränga in i vävnaden för att nå målområdet. Dessutom, även om man har en laser med rätt våglängd, om enheten inte har tillräckligt med kraft för att driva in energin i vävnaden, kanske målområdet inte inser de potentiella fördelarna. Varje typ av laser avger ljus vid en mycket specifik våglängd som interagerar med den bestrålade vävnaden.
③Det verkar också särskilt med de kromoforer som finns i vävnaden, men på ett annat sätt. En kromofor, inneboende eller yttre, är vilken substans som helst, färgad eller klar, som kan absorbera strålning. Bland de endogena kromoforerna finns vatten och hemoglobin, nukleinsyra och proteiner. Bland de exogena kromoforerna finns porfyriner och hematoporfyriner, som injiceras i organismen. Dessa beskrivs som fotosensibilisatorer eftersom de fixerar sig till vävnaden och gör den ljuskänslig vid specifika våglängder.